Nedanstående brev skickades den 4 juni till Urban Bergström och GD Tomas Kåberger vid Energimyndigheten. Urban svarade att den åtgärd jag yrkar på, skall skötas av GD. Efter uteblivet svar från denne skickade jag så ett nytt brev till Tomas den 17 juni, för att påpeka att åtgärd krävs. Även detta brev har blivit obesvarat.
Den 8 juli får jag så ett svar, den här gången från Åsa Göransson, avdeln-sekreterare på E-myndigheten. Tomas Kårefelt har alltså delegerat till sekreteraren att skriva ett bemötande på min påminnelse. Svaret är mycket allmänt skrivet (på ämbetsmannavis) och säger i princip att "EM ägnar sig åt att informera på möten typ det vid NOG". Därvid tycker man sig alltså räcka. Det finns ingt det minsta bemötande av de punkter som framförts, utan bara ett allmänt hållet svar om vad EM ägnar sig åt. Sånt kan man givetvis läsa sig till på deras hemsida, om man undrar! Dialog saknas helt.
Det är en stor brist i förståelsen av magnituden på den förändring av samhällets infrastruktur, som övergången till ett fossilfritt samhälle innebär, givet dagens situation. Det är verkligen något helt annat än de frågor som diskuteras politiskt idag inför valet, eller som EM framhåller, t.ex. besparingar inom industrin på 10%. Vill man inte förstå? Törs man inte? Upplever de att det är någon annans ansvar? Saknar de inlevelseförmåga? Jag tror man kan svara ja, på alla dessa avgörande frågor.
----
Till
Urban Bergström
Energimyndigheten
Eskilstuna
Jag såg det program på Kunskapskanalen, från ett seminarium vid NOG, där bl.a. Du deltog. De slutsatser som kom fram i detta synnerligen angelägna och uppskakande reportage, var ett konstaterande om vårt sårbara läge och beroende av de oljeproducerande ländernas välvilja.
Mina tankar handlar mycket om hur massmedia och politiken tjänar befolkningens intresse. Jag slås av att detta utomordentligt viktiga ämne inte får den uppmärksamhet det förtjänar i massmedia. Att programmet överhuvud taget visas är naturligtvis bra, men det finns en senfärdighet i rapporteringen och reaktionen som framstår som helt grotesk.
Programmet i sig skapar många utropstecken. Frågan är då när nästa steg i händelseutvecklingen sker? När kommer reaktionen från samhället på dessa förväntade förändringar? Bland många medborgare finns en stark medvetenhet om problemet "peakoil", och man slås då av hur lite uppmärksammat detta har i media. Varför reagerar inte de makthavande mer inför detta tämligen enkla faktum?
Denna omedvetenhet yttrar sig bl.a. i samhällets brist på insikt om förändringens konsekvenser och ett tydligt exempel på det, är beslutet om att bygga Förbifart Stockholm. I de prognoser som låg till grund för beslutet fanns enbart framtidsperspektiv som byggde på en direkt förlängning av den dagens trafikutveckling. Man kalkylerade med X% årlig ökning, och X gavs positiva siffervärden d.v.s, det handlade om en självklar expansion. En tanke om att expansionen av biltrafik skulle kunna avstanna fanns över huvud taget inte nämnd. Därför tog man i detta fall ett beslut som satsningar som kräver finansiering i en storleksordning som alls inte kan täckas regionalpolitiskt, utan det måste finansieras nationellt. Hur många miljarder som satsas är mindre intressant.
Det är beklämmande att perspektivet om krympande oljeresurser inte fanns i medvetandet hos de personer som tog dessa och liknande beslut.
Vad är det då som rimligen borde ske kan man fråga. Som privatperson har jag vid många tillfällen bl.a. försökt påverka personer inom regeringskansliet till att lyssna och inse faran. Men det sker inte. Där finns ingen mottaglighet för den typen av argument. Jag kallar detta för "förnekelse". Man är så helt uppslukad av den gängse föreställningen om "business as usual" och att problem i regel går att lösa.
Men världens långsiktiga beroende av energi, innehåller ingen "quick fix". Att lita till teknisk utveckling har många gånger tidigare varit möjligt, men inte denna gång. Speciellt ekonomer lever ofta med en sådan vanföreställning.
Vad är det då som behöver ske omgående?
Det TV-program jag refererar till, hade hela sitt fokus på FÖRSÖRJNINGEN, och vårt beroende av att följa utvecklingen t.ex. i mellanöstern. Vi konstaterar att vi är beroende. Den fråga jag ställer mig, och som knappast formulerades i programmet är: "Hur ser den omställning av vårt land ut, som måste bli följden av denna realitet?" Handlar det om att spara 20% vid någon industri, eller är det kanske väsentligt mycket mer djupgående förändringar av hela samhället som kommer att krävas?
Problemet måste snarast behandlas på regeringsnivå. Vi kan inte enbart se mot omvärlden för att säkra vår framtid. Vi måste också blicka mot oss själva, och starta en utveckling emot vad vi inom Sveriges gränser kan göra.
För att detta ska kunna ske, måste rätt initiativ tas till att starta en sådan utveckling. Detta initiativ måste komma från Energimyndigheten. Att underlåta att ta ett sådant initiativ är en försummelse som våra barn knappast kommer att förlåta oss. Att vi så omedvetet gick in i den största kris vår moderna civilisation har skådat, utan att förbereda oss på omställning, är helt oförlåtligt. Den värdefulla tid då vi fortfarande hade handlingsutrymme, använde vi till att studera vår omvärld, i tron att morgondagen skulle vara en rak förlängning av dagens situation. Istället blev det något radikalt annat.
Jag vill rekommendera Energimyndigheten att snarast utforma en rekommendation till regeringen, om att infrasturkturen inom landet måste ses i relation till den väntade energisituationen på 10-30 års sikt, med full medvetenhet om troliga krympande energiresurser. Vi konstaterar lätt att hela vårt näringsliv är beroende av fossil olja i synnerhet vägtransporter. Kommer vi att kunna ändra detta, när förhållandena plötsligt ändras? Detsamma gäller den livsviktiga matförsörjningen. Jordbrukets beroende av energi är enormt. Kommer städer som Stockholm att kunna förses med den mängd mat som dess invånare är beroende av? En mängd frågor av den arten måste SNARAST upp till behandling, så att vi i tid kan ställa om samhället på ett nyktert och vaket sätt och inte som i dag med omedvetenhet och med vaga aningar. Bollen ligger idag hos Energimyndigheten till att starta en förändring på nationell nivå.
Vänligen,
Olov Fahlander, Tekn Dr
Linköping 100603
olov.fahlander@gmail.com
www.perma.se Utgår
från situationen efter Göran Perssons Energikommision
www.demokritos.se/TT Vad
gör den lilla människan när makthavarna förblir omedvetna?